Det var snabbt överstökade förhandlingar i år när ett nytt avtal skulle förhandlas fram för 15 000 målare. Ett skäl till snabbheten var att det bara var löner som diskuterades och inga allmänna villkor.

De överenskomna löneökningarna hamnar på 2,6 procent, det vill säga på samma nivå som industrins avtal.

Vad är det mest glädjande med avtalet?
– Vi är mest nöjda med att vi kom överens om att hålla oss till märket, att vi nådde i mål med det vi strävade efter. Det är en bra lönenivå på avtalet, säger Björn Hellman.

– Vi vill följa de avtal som redan har slutits. Vi kikar på byggindustriernas avtal och följer den uppgörelsen. Även vi vill dra vårt strå till stacken när det gäller att hålla sig till märket.

Björn Hellman är försiktig i sina omdömen om andra förhandlingar, till exempel dem som just nu pågår inom handeln, men understryker ändå vikten av att alla parter förstår varför industrin måste vara lönenormerande. Det vinner alla på, arbetstagare som arbetsgivare.

– Det handlar om att skapa en god reallöneutveckling för målarna. Därför är det viktigt att vi håller oss till märket. Det driver vi stenhårt. Det är jätteviktigt, säger Björn Hellman.

Smolk i glädjebägaren
Ett smolk i glädjebägaren är dock att branschen inte kom överens om en modernisering eller förenkling av kollektivavtalen, en fråga som Målaremästarna drivit hårt. Det blev heller inte ett kompletterande lönesystem.

Ett modernt kollektivavtal är en ödesfråga för målarbranschen.

– Vad det handlar om är att vi vill premiera de tjejer och killar som gör bra ifrån sig. Men det har vi inte fått gehör för från facket. Jag är både förvånad och besviken, säger Björn Hellman.

Källa: www.svensktnaringsliv.se